Trädgårdsanläggning i Vasastan – upphöjda bäddar

Bredden är det mått som avgör om en bädd blir använd. Man ska kunna nå mitten från sidan utan att kliva i, eftersom jorden i bädden ska förbli oskadad och luftig – kliver man i den packas den, och då förlorar man den viktigaste fördelen. Är bädden åtkomlig från båda sidor kan den vara ungefär dubbelt så bred som en som står mot en vägg. Det är ett mått som är lätt att räkna fram och som ofta ignoreras till förmån för att fylla ut ytan. Det andra är djupet, som ska matcha vad som ska växa. Sallat och örter klarar sig med grunt djup; rotfrukter, buskar och allt som ska stå kvar över vintern behöver betydligt mer. En bädd som är för grund för sitt innehåll torkar dessutom ut ännu snabbare, och kombinationen av liten jordvolym och exponerade sidor gör att en upphöjd bädd generellt behöver mer vatten än marken runt omkring. Det tredje är trycket. Jord trycker utåt mot bäddens sidor, blöt jord mer än torr, och en bädd över en viss höjd behöver antingen kraftigare sidor eller en förankring tvärs över. En bädd som buktar ut efter första säsongen har underskattat det, och det är det vanligaste bygg­felet.